Det snurrar i huvudet : )
Så känner jag just nu :)
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera orden för att det ska bli rätt, men förhoppningvis blir det bra!
Ikväll lyssnade jag på en man som heter Bill Wilson, han berättade om sin uppväxt och vad han gör just nu... Det låter precis som om han är vem som helst och det kanske han är... Men när man hör honom berätta om sitt liv och vilka människor han möter varje dag tappar man hakan!
Han växte upp med en mamma som var alkoholist, när han var 12 år lämnade hon honom i ett gathörn och kom aldrig tillbaka.
Efter att ha suttit i detta gathörn i tre dagar utan mat och vatten och utan att gå därifrån, i hopp om att mamman skulle komma tillbaka, stannar en man sin bil och går fram till Bill. Han frågar om Bill är ok och frågar om han behöver något. Bill svarar att han är ok, men att han är hungrig och skulle vilja ha lite mat.
Mannen som är diakon i en kyrka i närheten ger Bill mat och ser till att han får följa med på ett kristet ungdomsläger.
Det blev starten på hans nya liv och han fick se en helt ny sida av livet.
Flera år senare efter att ha blivit omhändertagen av kyrkan och fått någonstans att bo, startar han en söndagsskoleverksamhet, Metro Ministries (www.metroministries.org), som tar sig ut på gatorna till barnen i New Yorks slum för att visa dem kärlek, ge dem mat och berätta om Jesus.
Idag samlas 20000 barn varje söndag på barnmötena som anordnas i Brooklyn, New York. Och verksamheten är den största av sitt slag i USA och faktiskt i hela världen.
Även om det är häftigt och gripande så är det inte antalet barn som får hjälp varje vecka eller Bills tuffa bakgrund som imponerar på mig, utan hans hjärta för att hjälpa.
Han jobbar för att hjälpa barn som kommer från samma bakgrund som honom själv och till och med ännu värre att komma rätt i livet.
När jag lyssnade på honom kunde jag både se och höra passionen han bär på och man kan inte undgå att bli inspirerad av det han har att säga!
Jag har bara berättat om en mycket liten del av vad Bill Wilson gått igenom, vem han är och vad han gör. Vill du veta mer om honom och hans arbete kan du söka på google eller gå in på Metro Ministries' hemsida och läsa! : )
...
Träden är gröna, men himlen är grå... Den borde vara blå
Jag känner verkligen att det är dags för sommaren att komma nu, eller kroppen känner det i alla fall...
Jag sover hur länge som helst och somnar om när jag borde gå upp (på helgen) Men ändå är jag trött, typiskt.
Men jag antar att det kommer ordna upp sig när proven är avklarade och stressen släpper :) Då ska jag sova ut och njuta av att pluggandet är över, i alla fall i några månader haha
Trots tröttheten, stessen och allt det där jobbiga som hör till när man ska bryta upp från något som funnits vid ens sida så länge, så är jag faktiskt riktigt glad :)
Dels för att mina converse-skor kom i fredags, tack M för att du fraktade hit dem ända från staterna!! Det kanske låter töntigt att bli glad över ett par skor, men jag blev riktigt lycklig när jag fick dem i mina händer.
Något annat som gör mig glad är att projektarbetet är skrivet, inlämnat och klart :)
Att skriva om skratt och glädje var ett bra val, jag lärde mig mycket och fick en ny syn på skratt.
Vill du läsa arbetet eller är nyfiken på vad det handlar om får du gärna höra av dig!
Annat som bidrar till glädjen är min kära familj, mina underbara vänner både nära och mindre nära :) och den kommande sommaren med allt den tar med sig.
Och sist men inte minst the one and only som alltid får mig att le, utan honom är jag ingenting och med honom har jag allt jag behöver!
Men jag ska inte tråka ut er med en lång lista på vad som gör mig glad, för tro mig... Den kan bli riktigt lång om jag tänker efter ordentligt så det ska jag bespara er.
Men grejen är att när man funderar över vad som gör en glad så kommer man på en massa saker och listan blir hur lång som helst. Jag tycker att det är lite smått fantastiskt att man komma på så mycket och jag tror att det är nyttigt att fundera över sånna saker, för man blir glad när man tänker på saker som gör en glad. Det tror jag i alla fall, rätta mig om jag har fel ;)
Ha det så bra!
Nedräkningen har börjat...
När vi sitter oh pratar om vilken låt vi ska springa ut till, vad vi ska äta på champangefrukosten och hur våran vagn ska se ut känns det som om vi kommer komma tillbaka till skolan efter sommaren ändå, det känns verkligen inte som om vi slutar på Haganässkolan för gott.
Konstig känlsa...
(Nu när jag läser vad jag skriver inser jag att jag borde utöka mitt ordförråd haha, det finns alldeles för många "verkligen" och "känns det som/känns") Men det är väl det jag får ägna mina få lediga stunder till i sommar: Att plugga in nya ord och synonymer till de ord jag håller på att slita ut :)
Men innan det blir dags för ordplugg och omväxling i ordförrådet så ska det fixas med studentskylten, balklänningen, balfrisyren, sommarjobbet, studentdagen och alla prov som ska avklaras inom de närmsta två veckorna. Men det ska nog gå bra! :)
För att klara av allt som behövs göras tror jag att det är dags att sova nu...
God natt!
Footprints in the sand
|
|
|
|
|
|
|
One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord. |
|
Many scenes from my life flashed across the sky. |
|
In each scene I noticed footprints in the sand. |
|
Sometimes there were two sets of footprints, |
|
other times there were one set of footprints. |
|
|
|
This bothered me because I noticed |
|
that during the low periods of my life, |
|
when I was suffering from |
|
anguish, sorrow or defeat, |
|
I could see only one set of footprints. |
|
|
|
So I said to the Lord, |
|
"You promised me Lord, |
|
that if I followed you, |
|
you would walk with me always. |
|
But I have noticed that during |
|
the most trying periods of my life |
|
there have only been one |
|
set of footprints in the sand. |
|
Why, when I needed you most, |
|
you have not been there for me?" |
|
|
|
The Lord replied, |
|
"The times when you have |
|
seen only one set of footprints in the sand, |
|
is when I carried you." |
|
|
Min kära klass
Hjälp, det är redan maj!! Och idag i det exakt en månad tills jag tar studenten. Helt galet...
Usch det är nog som jag hört många säga: att man inte saknar saker/människor förrän man mister dem.
Och nu när jag snart "mister" mina klasskompisar, eftersom vi går åt olika håll, fattar jag verkligen vad de betyder och hur mycket jag kommer sakna dem när vi inte ses mer. Smart att komma på det nu när det inte alls är långt kvar... Men bättre sent än aldrig antar jag :)
Alltså är det lite bitterljuvt att ta studenten... Jag vill ta studenten för att det ska bli så skönt att sluta skolan och verkligen göra vad jag vill, det känns som om äventyret börjar på riktigt då.
Men samtidigt blir det jobbigt att ta studenten eftersom det innebär att jag inte kommer träffa en del av mina kompisar mer. Jag har verkligen insett nu att många av mina underbara klasskompisar kommer försvinna ur mitt liv den dagen då vi hoppar ut på plattformen vid gympasalen och blir "fria". Jag trodde inte att det skulle vara jobbigt, men nu när det börjar sjunka in gör det lite ont i hjärtat.
Så därför vill jag verkligen försöka ta vara på denna sista månaden vi har tillsammans och jag hoppas att den sista tiden med klassen kommer vara den bästa!
Grodor
Jag hade precis jobbat klart en kväll den här veckan och var på väg hem. Jag hade en kompis med mig i bilen och vi satt och småpratade när jag helt plötsligt skrek till och bromsade varpå min kompis blev rädd och skrek. Hon frågde vad som hände och jag svarade att det var en groda på vägen.
Just det en groda!!
Detta fick oss att börja gapskratt eftersom det var helt galet att jag skulle skrika för att en groda hoppade framför bilen.
Efter en stund sa min kompis att hon trodde att jag sett en älg som höll på att springa framför bilen, det fick oss att skratta ännu mer eftersom vi insåg att det var en ganska stor skillnad på en groda och en älg.
Jag tänkte tyst för mig själv: Tack Gud att det bara var en groda och inte en älg som sprang framför bilen!
Jag kan ju tillägga att vi tog oss hem tryggt och säkert, grodor orsakar ju inte så mycket skador på bilar och dess passagerare ;)
Varje gång jag kör förbi det stället där grodan hoppade framför bilen kan jag inte låta bli att le och när jag och S pratar om det kan vi inte låta bli att skratta :)
Så om du får välja mellan att köra på en groda eller älg så rekommenderar jag att du väljer grodan.
Tack S för att du skrattade i stället för att bli sur på mig och för att vi fick en grymt kul bilfärd den kvällen!
Hej!
Jag trodde inte att jag skulle göra det, men nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg :)
Antingen är det på grund av att jag har för mycket tankar i huvudet eller så är det för att mina kära vänner har inspirerat mig till att börja skriva.
Jag ska i alla fall ge det en chans och se om det blir något bra utav det.
Så hej och välkommen!
