Min Lady
Att mista någon eller något man håller kärt är tungt, oavsett vem eller vad det är...
Igår fick familjens älskade hund, vår superhärliga lilla Lady, somna in. Hon somnade in i pappas knä på veterinärkliniken igår eftermiddag när mamma var på jobbet, Elias var på läger och jag var i Skåne. Pappa ringde medan jag satt på tåget och berättade att han hade fått en tid hos veterinären lite senare på dagen. jag hade kännt på mig att det skulle hända snart för vi hade pratat om det ett tag på grund av tumören hon hade, men blev lite chockad över att det skulle hända så snart, medan jag var hemma på lov.
Och direkt kom jag på att jag inte hunnit säga hejdå, hade inte tagit en sista långpromenad och inte gosat med henne som jag borde ha gjort innan hon gick bort. Då blev det lite jobbigt, men samtidigt kändes det bra att hon fick somna in medan jag var hemma och att det fick ske nu, för dels var hon gammal och dels hade hon blivit sämre sen sist jag var hemma. Så för att vara rättvis mot henne och göra det som var bäst för henne tycker jag att pappa tog rätt beslut!
Men det är lite konstigt att inte höra hennes tassande i trappan, att ingen tar ut henne på sista promenaden för kvällen och att hon inte rusar ner för trappan och viftar på svansen när någon går in genom dörren, det är sånt som jag redan nu saknar... Sånt som var lite irriterande när hon levde är nästan det jag saknar mest nu.
Men hon har det bättre nu, min Lady :)
Igår fick familjens älskade hund, vår superhärliga lilla Lady, somna in. Hon somnade in i pappas knä på veterinärkliniken igår eftermiddag när mamma var på jobbet, Elias var på läger och jag var i Skåne. Pappa ringde medan jag satt på tåget och berättade att han hade fått en tid hos veterinären lite senare på dagen. jag hade kännt på mig att det skulle hända snart för vi hade pratat om det ett tag på grund av tumören hon hade, men blev lite chockad över att det skulle hända så snart, medan jag var hemma på lov.
Och direkt kom jag på att jag inte hunnit säga hejdå, hade inte tagit en sista långpromenad och inte gosat med henne som jag borde ha gjort innan hon gick bort. Då blev det lite jobbigt, men samtidigt kändes det bra att hon fick somna in medan jag var hemma och att det fick ske nu, för dels var hon gammal och dels hade hon blivit sämre sen sist jag var hemma. Så för att vara rättvis mot henne och göra det som var bäst för henne tycker jag att pappa tog rätt beslut!
Men det är lite konstigt att inte höra hennes tassande i trappan, att ingen tar ut henne på sista promenaden för kvällen och att hon inte rusar ner för trappan och viftar på svansen när någon går in genom dörren, det är sånt som jag redan nu saknar... Sånt som var lite irriterande när hon levde är nästan det jag saknar mest nu.
Men hon har det bättre nu, min Lady :)
Kommentarer
Postat av: Rebecca Åkesson
Åh..har hon också fått somna in. Det verkar som om deras mor överlever de flesta valparna. Både min Viktor och Mammas Markus leker ju med Lady nu=) Kram
Trackback
